Åldersnoja

Jag drabbades av en plötslig lust att författa några rader, så det är bäst att ta den till vara.

Jag insåg idag, när jag satt på min säng och tittade ut över korsningen Tavastgatan-Gertrudsgatan i den vanliga, livliga trafiken, att jag knappast kommer att komma ihåg att skriva ner min rätta ålder under den närmaste framtiden. Tiden går så otroligt snabbt. Jag kan inte fatta att jag redan är 22 år. På tal om det, så slog det mig att igår, den 8.3, också känd som Kvinnodagen, så har jag officiellt innehaft ett körkort i fyra år. Fyra år! Jag kommer fortfarande ihåg den dagen klart och tydligt. Vart tar mitt liv vägen?!

Jag är nu inne på min andra föreläsningsfria vecka, och har egentligen inte åstadkommit så mycket som jag borde göra. Förra veckoslutet gick åt att underhålla föräldrarna som kom på besök, så läsningen fick lida. Nu har jag försökt skärpa mig den här veckan, men det är ju bara inte roligt att plugga. Två tenter väntar på mig mot slutet av veckan, och det går trögt, men det går iallafall. Våren har allmänt potential att bli rätt så utmanande, men det ska nog gå på något sätt. Jag borde bara lära mig att planera och följa den planen.

Jag hittade ett nytt soffbord på ett av lopptorgen vi besökte under helgen. Endast 24€ för ett snyggt och välbevarat bord med hylla är nog inte så pjåkigt, tycker jag. Dessutom köpte jag lite fler assietter, för det har vi haft brist på när vi får besök.