Jag hade den stora glädjen att få vara med på den tredje Kyrkhelgen som ordnats i Karleby senaste helg, och som vanligt överskred den alla mina förväntningar. Det här var andra gången som jag deltog i hela helgens program. De två tidigare åren har kyrkhelgen ordnats i Sockenkyrkan i utkanten av stan, men förra året var det tydligt att kyrkobyggnaden inte hade tillräckligt med sittplatser för alla dem som ville vara med särskilt på lördagens festkväll. Därför hade helgen i år flyttats in i centrum till Stadskyrkan och det intilliggande församlingscentret.
Vi var många som med spänd förväntan steg in i kyrkan på fredagkväll, för att delta i kvällsmötet och uppslutningen då var stor. Kyrkoherden i Karleby svenska församling, Peter Kankkonen, stod för välkomstorden och där ingick också ett kort och minnesvärt videoklipp från när Bo Giertz en gång i tiden besökte Österbotten. Två svenskar, Stefan Aro och huvudtalaren Bo Brander, stod för undervisningen den kvällen och Gospelkören stod för musiken. Kvällen var lyckad.
På lördag dök vi upp i Karleby lagom till, eller något försenat i ärlighetens namn, till bibelstudiet, som hölls av Henrik Perret. Näst på programmet stod parallellprogrammet, och jag valde att stanna kvar i kyrkan för att lyssna på Bo Brander, som talade under temat "Den brinnande ugnen". Det var så bra! Precis det som jag och många andra behövde, eller borde behöva, höra just nu. Alla bibelstudier, festkvällar, seminarier och parallellprogram bandades in, och finns att köpa enskilt eller i CD-boxar i efterhand. Jag var så tagen av den undervisning som Brander höll den dagen att jag köpte inspelningen. På eftermiddagen bjöds det också på en hel rad intressanta seminarier.
Mot kvällen var det dags för oss ungdomar i Evangelicum att öva, eftersom vi skulle medverka i festkvällen. Och oj, vilken festkväll det blev. I Stadskyrkan finns det rum för 1200 personer, och vad jag hört ska deltagarantalet den kvällen ha rört sig kring just det antalet. Kyrkan var proppfull och stämningen på topp. Per "Pilde" Stenberg och Bo Brander stod för undervisningen och Evangelicum samt ungdomskören Laudate Eum för sånginsatsen. Jag njöt.
Senare kl. 22 hölls ännu ett ungdomsmöte i kyrkan där Leif Nummela undervisade och de två ovannämnda körerna framförde tre sånger vardera. Kvällen fortsatte sedan i lovsång och förbön. Ungefär 350 ungdomar ska ha varit närvarande.
På söndag lyssnade vi på Stig-Olof Fernströms undervisning och sedan var det dags för den avslutande festhögmässan. Bo Brander predikade, Peter Kankkonen och Per Stenberg var liturger och Paletten och KU:s blåsorkester medverksade med sång. Efteråt fick vi äta middag och sen var det dags för oss åbobor att styra kosan söderut.
Hur ska man sammanfatta en sådan här helg? Det går inte att beskriva det med ord, man måste nog själv uppleva det för att kunna förstå, men jag kan alltid försöka på mitt banala sätt. Jag är ganska bortskämd med läger och helger där man får samlas kring Guds ord och i Jesu namn och ta del av härlig, biblisk undervisning, men den här helgen smäller nog väldigt nära toppen av dessa helger. Att dessutom lägga till den fina känsla av att få samlas med trossyskon över samfundsgränserna och upptäcka att vi är så många som faktiskt vill bevara den traditionella bibelsynen och hålla fast vid Bibeln lägger bara mera till upplevelsen av en ordentlig kyrkhelg. Jag har vetat om att det finns andra där ute som har samma övertygelser, men jag har inte sett dem. Förrän kyrkhelgen började ordnas. Och i år var det mera uppenbart än någonsin tidigare. Var hälsade, alla systrar och bröder! Hoppas vi snart ses igen.
Det är många som säger att de aldrig hört talas om kyrkhelgen tidigare, men skulle de ha vetat, så skulle de också ha kommit. Jag förstår inte riktigt detta argument, för hur kan då jag ha vetat om att helgen ordnats alla tre år och varit med om alla (första året bara en dag), om inte budet nått fram? Ibland får man ingen inbjudan öga mot öga. Man kan inte förvänta sig att bli dragen dit. Ibland måste man göra något själv också. Som Leif Nummela sa på ungdomsmötet: det går inte att stå och säga att "ingen har sökt mig". Vill du äta, måste du se till att få tag i mat! Och i helgen fick jag äta mig proppmätt, men jag vill fortfarande bara ha mera! Låter jag hård nu? Kanske ligger det naturliga orsaker bakom att man inte hört talas om kyrkhelgen, och isåfall ber jag om ursäkt. Nummela uppmanade också oss yngre att börja stå upp och bereda oss på att ta över, där de äldre nu står. Snart är det vår tur att driva framåt. Tur är att det egentligen bara handlar om att göra som det gamla talesättet säger: "Gud, styr tu, så peedar ja!"
Tusen tack till alla som praktiskt stått bakom helgen! Tack Gud!
0 kommentarer:
Skicka en kommentar