Onda knän. Jag skulle nästan vilja använda termen i den engelska
bemärkelsen, för jag börjar snart tro att mina knän är just evil.
Att ha ont i knäna är ingen ny erfarenhet för mig. Jag har upplevt det
tidigare, och fått behandling för det, vilket har lett till att jag inte haft
problem med dem i över ett år. Men välmående varar sällan för alltid.
Det var i torsdags på väg hem från min sista föreläsning i
rel.vet. som jag märkte att något inte stod rätt till med vänstra knäet. Det
värkte och ett tag gav knäet efter, vek sig, och det skar till i muskeln
vänstra höften - enligt min kiropraktor är det ett tydligt tecken på att knäet
är ur led. Det är inte sådär drastiskt att man inte kan gå på den, utan den är
helt enkelt inte riktigt på plats. När det händer, så smärtar det också i
muskeln som går från knäet till höften, och i värsta fall kan det orsaka en
dominoeffekt som sprider sig till resten av kroppen. Detta har nu påbörjats,
tror jag. Senare märkte jag nämligen också att högra knäet börjat krångla
på samma sätt. Och inatt innan jag somnade hade jag smärtor i de nedre
ryggmusklerna just ovanför rumpan. I'm falling apart. Det här kan vara
begynnelsen till the return of alla ryggproblem jag varit utan i över ett
halvår. Hoppas inte.
Anyway, igår åkte jag till apoteket på Nummisbacken (superbra
apotek med svensk service) och köpte ett knästöd. Jag var tvungen att göra det
två gånger, för första gången tog jag en för liten storlek. Detta knästöd har
jag använt idag på förmiddagen. Det som är nytt är att jag idag har haft den
värsta värken nånsin i mitt vänstra knä. Det ledde till att jag nu har ringt
till Studenthälsan, som lovade låta en fysioterapeut ringa upp mig senare under
dagen. Denna fysioterapeut har ringt upp, jag redogjorde för mina besvär, och voila! Nu har jag tid till en
fysioterapeut om en vecka kl. 12. Får leva på värkmedicin tills dess.
I vanliga fall skulle jag ha åkt hem till mor och far, och där
besökt en tant som förstår sig på mina besvär, men jag har inget hembesök
inplanerat innan vecka 45, så då måste man göra det bästa av situationen och
försöka med Studenthälsan. Om de nu kan hjälpa.
0 kommentarer:
Skicka en kommentar