The Tale of the Evil Knees, Part II: En upplyftande dag

Idag har jag fått veta att allt jag gör är fel. Jag går fel, jag står fel, jag knäböjer fel... och jag har inga muskler i benen. Det är efter såna här dagar man antingen skrattar eller gråter. Jag valde det senare.

The Tale of the Evil Knees

Onda knän. Jag skulle nästan vilja använda termen i den engelska bemärkelsen, för jag börjar snart tro att mina knän är just evil. Att ha ont i knäna är ingen ny erfarenhet för mig. Jag har upplevt det tidigare, och fått behandling för det, vilket har lett till att jag inte haft problem med dem i över ett år. Men välmående varar sällan för alltid.

Det var i torsdags på väg hem från min sista föreläsning i rel.vet. som jag märkte att något inte stod rätt till med vänstra knäet. Det värkte och ett tag gav knäet efter, vek sig, och det skar till i muskeln vänstra höften - enligt min kiropraktor är det ett tydligt tecken på att knäet är ur led. Det är inte sådär drastiskt att man inte kan gå på den, utan den är helt enkelt inte riktigt på plats. När det händer, så smärtar det också i muskeln som går från knäet till höften, och i värsta fall kan det orsaka en dominoeffekt som sprider sig till resten av kroppen. Detta har nu påbörjats, tror jag. Senare märkte jag nämligen också att högra knäet börjat krångla på samma sätt. Och inatt innan jag somnade hade jag smärtor i de nedre ryggmusklerna just ovanför rumpan. I'm falling apart. Det här kan vara begynnelsen till the return of alla ryggproblem jag varit utan i över ett halvår. Hoppas inte.

Anyway, igår åkte jag till apoteket på Nummisbacken (superbra apotek med svensk service) och köpte ett knästöd. Jag var tvungen att göra det två gånger, för första gången tog jag en för liten storlek. Detta knästöd har jag använt idag på förmiddagen. Det som är nytt är att jag idag har haft den värsta värken nånsin i mitt vänstra knä. Det ledde till att jag nu har ringt till Studenthälsan, som lovade låta en fysioterapeut ringa upp mig senare under dagen. Denna fysioterapeut har ringt upp, jag redogjorde för mina besvär, och voila! Nu har jag tid till en fysioterapeut om en vecka kl. 12. Får leva på värkmedicin tills dess. 

I vanliga fall skulle jag ha åkt hem till mor och far, och där besökt en tant som förstår sig på mina besvär, men jag har inget hembesök inplanerat innan vecka 45, så då måste man göra det bästa av situationen och försöka med Studenthälsan. Om de nu kan hjälpa.

Bra dag

Ibland blir man bara så glad att man kan få ha det så här bra. Idag har jag åter en gång fått tänka över hur bra jag har det.

Jag har fått vara på gudstjänst på mitt eget modersmål.
Jag har fått vara med och köpa, laga och äta lunch tillsammans med många av mina goda vänner.
Jag har fått lära en kompis att sticka, och samtidigt fått njuta av en lugn, skön vilodag.
Jag har fått sitta och fnissa åt roliga djurvideoklipp på YouTube tillsammans med vänner.
Jag har fått komma hem till en trygg lägenhet där jag trivs bra.
Jag har fått prata med en jag tycker om.

Gud är god!

En besynnerlig lördag

Denna nådens lördag begynte i arla morgonstund. (konstpaus för att beundra den magnifika starten) Jag styrde min trogna, mossgröna springare mot östligare längdgrader tills jag befann mig vid en plats kallad Nummela. Där lokaliserade jag stormarknaden Prisma för att inhandla diverse garnnystan som ännu fattades mig. Summan blev 5 nystan i 3 olika färger.

När klockan närmat sig en passande tidpunkt som ger uttryck för att inte vara nördigt tidig, men ej heller slarvigt sent, fortsatte jag den sista korta sträckan ut i urskogarna tills jag nådde ett gammalt, rött... torp, i brist på bättre ord. Väl där tillbringade jag en angenäm dag tillsammans med folk av alla åldrar, främst äldre än jag själv. Tre tal ålyssnades, tre kaffekoppar insöps och en matportion intogs.

Sedan placerade jag mig åter i sittande läge i min ädla, gröna springare och styrde kosan hemåt till den egentliga hufvudstaden i ett virrvarr av regn och sol. Även en dubbel regnbåge observerades i springarens backspegel.

Nu sitter jag här i mitt hem i allsköns ro, och finner mig själv innehava en egendomlig sinnesstämning. Men så är det ju också lördag.

Fredag - Försovning, Finstädning, inFörskaffning och Fotboll

(Jag är såå bra på det här med rubriker...)

Klockan har passerat dygnsstrecket, men jag kan inte vara utan ett inlägg också idag, så here we go!

Dagen har varit... intensivt effektiv. Vaknade för sent (snoozade över en timme efter min planerade uppstigningstid), och satte ganska snart iväg till Kuppis CM för lite veckoshopping. Sen stod städning på schemat. Kämppisen och jag hade delat upp uppgifterna så jag behövde bara dammsuga och plocka upp efter mig. Efter det åkte S och jag till Vapaa Valinta i Mylly, för det är en av de bästa ställena i stan att köpa garn till någotsånär skapligt pris. Fyra nystan och en virknål senare satt jag igen i bilen med destination: Lilla Tavastgatan. Det var då jag insåg att jag egentligen inte alls köpt de garnnystan jag desperat behöver för mitt nuvarande projekt, och inte kunde jag heller påbörja det nya projektet, eftersom det visade sig att det garn jag inbillat mig att fanns i min ägo inte existerade. Så nu sitter jag här sysslolös, och det är så hemskt. Det kliar så i fingrarna. Måste avlägga ett nytt besök på VV snarast möjligt.

Till kvällen fick jag besök av I och R, som ville använda sig av teven för kvällens Finland-Sverige match i EM-kvalet. Matchen slutade 2-1 till Sverige, men Finland spelade överraskande bra och hade en uppfriskande attityd. Den nya generationen av finländska landslag ser ut att ha en helt annan mentalitet än de äldre. Matchen är inte avgjord fastän man ligger under med några mål - man fortsätter kämpa och fixa fram målchanser. Så var det ju också i senaste ishockey-VM (vars slutresultat jag knappast behöver , och definitivt inte borde vara tvingad att, nämna). Av de nio matcher som Finland spelade inledde de sex i underläge med minst ett mål, men kämpade upp sig till vinst VARJE GÅNG. Det är en ny form av kämparglöd i den finska sporten, som vi inte är vana vid att se. I like it. A LOT!

Aaanyways, ska hålla mig kort idag, för imorgon blir det en liten roadtrip direkt från morgon. Riktning är H:fors, men jag tar av lite tidigare och stannar nånstans i Nummelas urskogar. Nu dags för lite How I Met Your Mother och sen sleep!

Going with the flow

Man ska inte sluta när man har kommit igång, eller hur? Så jag fortsätter att uppdatera så länge jag har ork, trots att jag inte tycker att jag har så mycket vettigt att skriva om.

När man skriver ett blogginlägg vill man oftast att det ska vara vettigt, semi-intressant, ha en något så när OK-standard samt en gnutta humor. Man ska kanske också undvika att gå in på alldeles för vardagliga ämnen, såsom vädret, eftersom det tenderar visa att man egentligen inte har något annat att dela med sig av. Därför vill jag berätta att  Åbo har vi inte haft något väder alls idag, det bara regnar och blåser --> Standard-Åbo.

För tillfället pågår Hullut Päivät, eller Galna Dagar, på Stockmann, men jag tar avstånd från den galenskapen av princip. Jag har inbillat mig att Stockmann överlag har priser som överskrider min studerande-ekonomi och att man nu på Galna Dagar propagerar att priserna är nedsatta, fast de i själva verket bara är nedsatta till det normalpris jag vanligtvis ändå inte skulle ha råd med. Visst kan det finnas något som på riktig är jättebilligt,  men det är isåfall bara i syftet att förstärka illusionen att ALLT är nedsatt. Kanhända har jag fel, men eftersom jag hursomhelst inte trivs med att gå omkring i affärer och knuffas omkring av folk från alla håll, så tror jag detta skulle vara en mardröm. Kom ihåg att jag är van med prisklassen man får vid affärer som Halpa-Halli!

Min tid på religionsvetenskapsföreläsningar är förbi från och med idag. Föreläsningarna fortsätter i några veckor till, men jag kommer inte att närvara. Jag har fått nog. Istället läser jag de tre böckerna och tenterar dem.

Punkt slut.

Ps. Den här måste vara en av de bästa uppfinningarna EVER:

Head Massager

Och utlandsstudiegrubblerierna fortsätter...

Enda sedan avsparken av utlandsstudietankarna igår har det varit något som fyllt min hjärna så gott som konstant. Idag var jag på ett infotillfälle för utlandsstudier i Nordamerika och ISEP, dvs. International Student Exchange Programs, som bl.a. ansvarar för utbytesstudier i USA. Informationen vi fick gick i snabb takt och var smått osammanhängande, men jag tror jag fick klarhet i en sak: deadline för ansökan om studier utomlands för vårterminen 2013 är den 16:e mars 2012.

Nu borde jag börja kolla igenom alla alternativ som finns och bestämma mig för vart jag skulle kunna tänka mig att fara. Eftersom det inte finns någon garanti för att jag kommer in någonstans, så undrar jag om inte den bästa taktiken vore att helt enkelt lista upp alternativen: a) universtitet jag gärna skulle åka till, b) universitet jag inte har något emot att åka till, och c) aldrig i livet att jag åker dit (!).

Det som gör mig glad under allt det här är att jag har en partner in crime i Fia, som jag gärna skulle åka tillsammans med någonstans. Tyvärr vet vi bara inte hur stora våra chanser är att lyckas ta oss till samma ställe. Det måste ännu utredas.

Att jag är inställd på USA är ganska klart, och Kanada i andra hand. Jag har absolut inget emot the British Isles eller Down Under, men USA tilltalar mest, och p.g.a. att jag studerar det jag gör har jag unika chanser att ta mig dit på en betydligt mindre kostnad. Den möjligheten kan jag bara inte motstå. Dessutom har ett besök till the U.S. alltid varit en dröm, så varför inte förverkliga den nu när jag har chansen. Samtidigt är det skrämmande och jobbigt att tänka på hur långt borta man faktiskt åker och för hur lång tid. Jag är lite för "mamis" för att det ska vara hälsosamt. Oh, well... man måste växa upp nån gång.

En vanlig tisdag

Vad händer när klockan är mellan 01 och 02 natten mellan måndag och tisdag, man ska vara vaken kl. 7 nästa dag, och man är så pigg att man omöjligt kan få sömn? Jo, då gräver man fram Norton Anthology of American Literature, Volume C - The Sixth Edition ur bokhyllan, öppnar det första uppslaget och börjar läsa. Jag börjar allvarligt bli orolig för min mentala hälsa... Dessutom var jag farligt nära att försova mig dagen efter.

Idag har jag varit på engelskans informationstillfälle för utbytesstudier inför nästa år. Mina planer har gått ut på att försöka få det gjort våren 2013, och de planerna står kvar, men jag vet inte vart jag ska söka mig ännu. Väldigt förvirrande och smått stressande också. Det att många av mina studiekompisar för tillfället befinner sig overseas åt olika väderstreck gör saken mera lockande, men det är också skrämmande. Jag tycker resor är spännande, men det känns samtidigt lite otryggt.

Latinet går framåt i rask takt. Vi har hunnit ha ett ordprov och nästa vecka är det dags för ett delprov. Jag går samtidigt grundkursen i religionsvetenskap, men den kursen ger mig absolut ingenting. Bara en massa flummande. Men HF är ju the residence of flum.