Sidor

29 februari 2012

Lamslagen

Sorgliga nyheter kan ibland komma chockartat. Man vet inte hur man ska reagera, när det kommer så oväntat. Det kan röra sig om ett dödsfall eller någon annan nyhet som innebär en övergång från en livssituation till en annan. För mig är det främst information som innebär en separation som påverkar starkast. I det här fallet handlar det om ett dödsfall.

Det lustiga är att det inte nödvändigtvis behöver handla om något eller någon som står en nära. Det behöver inte vara någon man egentligen känner heller. En del brukar reagera starkt när en känd person dör. En känd person som man egentligen inte känner, men eftersom denne är i offentligheten blir det nästan som om man känner honom eller henne. Man vet bara att personen finns, och när denne plötsligt inte gör det kan det påverka oss. Det är väl för att det på något sätt rubbar vår tankevärld. Plötsligt måste man tänka om, och försöka finna sig att en person som man vanligtvis räknar med att ska finnas där, ska leva, inte längre gör det.

Den största chocken kommer väl när något händer helt utan förvarning. När någon dör utan att man fått höra om en sjukdom. Kanske i en olycka, en plötslig sjukdomsattack, eller liknande.

Chocken är en märklig känsla. Man känner liksom ingenting. Allt blir avlägset, som om man skulle leva i en bubbla eller burk. Man hör att världen rör på sig därute, men för mig står tiden stilla. Hjärtats slag är tydliga. Tankarna går oändligt mycket långsammare. Man känner varenda kroppsrörelse, varenda blinkning, men man kan nästan inte handla. Man blir lamslagen.

Trots att det inte rör sig om någon närstående. Men så tänker man på sådana som står nära, såna som verkligen påverkas av händelsen. Man känner medlidande. Man sörjer för deras skull.

Det påverkar mig. Trots att det i andras ögon inte borde göra det.

23 februari 2012

Not of this world

Not of this World
Words and music by Bob Hartman
Based on 2 Peter 2:11, John 15:18-19, John 16:33, Matthew 16:18, John 14:3
We are pilgrims in a strange land
We are so far from our homeland
With each passing day it seems so clear
This world will never want us here
We're not welcome in this world of wrong
We are foreigners who don't belong

(Chorus)
We are strangers, we are aliens
We are not of this world

We are envoys, we must tarry
With this message we must carry
There's so much to do before we leave
With so many more who may believe
Our mission here can never fail
And the gates of hell will not prevail

Jesus told us men would hate us
But we must be of good cheer
He has overcome this world of darkness
And soon we will depart from here